För mat & dryck i Gävleborg
För mat & dryck i Gävleborg
För mat & dryck i Gävleborg
För mat & dryck i Gävleborg
När MatVärdens andra omgång av serien Mat & Prat gick av stapeln i Nya Tidningshuset i Gävle låg fokus på matprodukternas olika märkningar och vad de egentligen betyder. Hur vet jag som konsument att maten håller vad den lovar i den märkesdjungel som finns? Så löd frågeställningen men panelsamtalet kom att breddas mycket under debattens gång, mycket tack vare den aktiva och frågvisa publiken, och kom också att handla om svenskt vs importerat och om den polariserade debatten som råder idag där man ofta ställer konventionell matproduktion, ekologisk sådan och lokalproducerat mot varandra.
Ann-Helen Perssons inledande ord om att MatVärden vill lyfta matfrågor ur så många perspektiv som möjligt och nyansera debatten kom alltså att bli just så; många argument prövades, otydligheter lyftes upp och en och annan ”helig ko” slaktades…
Med för att debattera frågorna fanns Klas Karin Larsson, agronom med landsbygdsinriktning vid SLU. Hon anser att märkningarna är positiva eftersom de underlättar för konsumenterna att göra medvetna val i den mångfald av produkter som finns. Att det kan kännas jobbigt att känna till alla märken och välja bland dem har Klas Karin en stor förståelse för:
-Jag rekommenderar alla att kolla in Märkesguiden, www.markesguiden.se, där får man reda på allt om de olika märkningarna och så kan man fundera över vilka mervärden man själv prioriterar och sedan välja märkningar utifrån det.
Siw Persson från Ockelbo Kyckling, också paneldeltagare, menade att hon går efter ”sunt bondförnuft” när hon väljer mat.
-För mig betyder märkningarna inte så mycket. Jag har t.ex. inte certifierat min uppfödning av kycklingar eftersom jag anser att det inte finns någon passande märkning för min småskaliga verksamhet. Det jag slaktar på ett år gör Kronfågel på 20 minuter! Jag vill inte heller låta KRAV-certifiera min verksamhet eftersom det inte finns något KRAV-foder till mina kycklingar och jag tänker aldrig föda upp dem på fiskfoder vilket KRAV förespråkar.
Panelen: Hans Erik Holmqvist, Bodil Durebrandt, Siw Persson samt Klas Karin Larsson
Inte heller panelens tredje deltagare, Hans Erik Holmqvist, både kock och köttproducent, förlitar sig på märkningar:
-Det jag vill ha är en bra råvara, helst producerad nära och på ett hållbart sätt. Enligt mig är ingen märkning alls ofta det bästa valet eftersom jag istället förespråkar att man skapar en relation till producenterna i närheten. Då kan man själv lära känna deras verksamhet och se vad de står för och de man känner förtroende för kan man handla av. Många gånger är det just de lokala producenterna som inte låtit certifiera sin verksamhet; dels eftersom det kostar väldigt mycket att göra det och dels för att man ändå säljer alla sina produkter och därför inte behöver marknadsföra sig med någon speciell certifiering.
Liksom Siw har Hans Erik invändningar mot KRAV:s regler:
-Våra grisar på Högbo bruk tar hand om den mat som blir över i skolor och på hotellet och kan därför inte KRAV-certifieras. Istället för att vi undviker matsvinn på det här sättet förutsätter KRAV:s regler import av sojafoder vilket jag tycker är vansinnigt.
Hans Erik menade också att miljörörelsen smutskastar den konventionella odlingen/uppfödningen genom att utmåla den som en fara:
-Eftersom vi har en bra produktion i Sverige jämfört med andra länder förordar jag att man istället för olika märkningar väljer svenskt och gärna lokalproducerat.
Sedan en tid tillbaka finns för övrigt märkningen Från Sverige och den innebär att hela kedjan, från uppfödning, odling och förädling till packning har skett i Sverige. I varor som korv, bröd, ost och yoghurt är kött, ägg, mjölk, fågel, fisk och skaldjur alltid 100% svenskt och minst 75% av ingredienserna är från Sverige.
Att Naturskyddsföreningens lista på de mest besprutade grödorna inkluderar potatis är ett faktum som förvånat panelens fjärde deltagare, Bodil Durebrandt, miljöstrateg på Gävle kommun:
-Det var överraskande och att just King Edward anses vara den värsta miljöboven i potatissammanhang.
I publiken fanns passande nog Pirjo Gustafsson från LRF som är något av en potatisexpert och hon förklarade varför det förhåller sig så:
-King Edward är en sen sort och den hinner alltså bekämpas flera gånger under säsongen, något som är ett måste p.g.a. bladmöglet som annars hotar förstöra hela skörden. Det man kan göra är att välja sorter som är klara mycket tidigare och som därför inte behöver lika mycket bekämpningsmedel. Det är också viktigt att veta att det inte finns några restämnen i själva potatisknölen utan att det enbart är själva blasten som behandlas. Så är inte alltid fallet utomlands. I Sverige kan vi faktiskt odla potatis i hela landet och frågan är om vi då ska sluta odla potatis och istället importera den…?
Bodil Durebrandt berättade att miljöaspekter betyder mycket för Gävle kommun och att man faktiskt rankas som den nästbästa miljökommunen i hela Sverige:
- Vad gäller maten har vi ett mål att vi fram till 2020 ska ha 50% ekologisk mat inom den offentliga verksamheten och idag är siffran 41%. Vi har också skrivit in att vi vill köpa mer lokalproducerad mat men det är också svårt att definiera exakt vad lokalproducerad mat är. Vi tycker att mat från Gästrikland, Hälsingland och Dalarna är närproducerat.
-Vissa mindre förskolor köper redan idag 70% ekologisk mat och ganska mycket lokalproducerat eftersom de serverar ett mindre antal portioner än t.ex. Sodexos 15.000 portioner, de har alltså tillgång till de mindre, lokala producenternas utbud till skillnad från Sodexo som oftast måste vända sig till de stora grossisterna. Det vi prioriterar som ekologiskt är t.ex. mejeriprodukter, kaffe och nötfärs.
Hans Erik lovordade Gävle kommuns initiativ att i allt större grad ta tillbaka de små tillagningsköken och att man visar vägen framåt men menade också att maten i den offentliga verksamheten är en liten del av all mat som konsumeras och att det är vanliga privatkonsumenters matval som är avgörande:
-Vi måste i första hand handla lokalt så att våra producenter får avsättning för sina produkter och så att nya tillkommer. Och vi måste sluta handla det billigaste som erbjuds. Resten av Europa behåller sina finaste råvaror och skickar sitt ”avfall” till oss och skrattar åt oss… Många satsar mycket pengar på kokböcker medan råvarornas kvalitet inte är lika viktigt.
Lokalproducerade grönsaker
Därefter följde diskussioner om matbluffar och företeelser där man t.ex. marknadsför varor med lokala namn eller med begrepp som ”Lokal mat” men där produkterna endast är förädlade i Sverige medan råvarorna är importerade. Likaså debatterades skillnaden mellan den EU-ekologiska märkningen och svenska ekologiska produkter. T.ex. finns det inga regelkrav angående djurtransporter och hur slakten ska gå till när det gäller EU:s ekokött medan det svenska KRAV-köttet har sådana.
Klas Karin rekommenderade alla att vara medvetna konsumenter vid inköp:
-Var cyniska, granska innehållsförteckningen och lär dig hitta de bra varorna!
Siw tog upp antibiotikaanvändningen som en av de viktigaste anledningarna att välja bort importerat kött:
-I länder som Cypern, Spanien och Italien är antibiotikaanvändningen allra högst och det finns inte i min värld att jag skulle köpa deras skinkor och andra produkter… Det är skrämmande med den antibiotikaresistens som redan finns! Minst användning av antibiotika inom djurproduktionen har vi i Island, Norge och Sverige.
Klas Karin berättade hur man ”gödslar med antibiotika” i många länder där antibiotika alltså används i förebyggande syfte till hela djurbesättningar medan man i Sverige endast använder antibiotika till sjuka djur som måste behandlas:
-I världen idag ges mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Holländska grisbönder får inte ens ligga på sjukhus tillsammans med andra sjuka utan måste isoleras p.g.a. den risk för antibiotikaresistens som föreligger då de har så mycket antibiotika i blodet…
Att nästan allt kött som serveras på restauranger är importerat, i synnerhet vad gäller lunchrestauranger, ledde till en engagerad diskussion om konsumentmakt.
-Vi som kunder ska fråga, fråga och efterfråga när vi går på restaurang!
-Det ligger i restaurangernas intresse att förse oss med det vi vill ha!
Siw berättade att Sandvikens kommun kollat om restaurangernas menyer verkligen stämmer:
-Om man t.ex. skriver på menyn att det är min kyckling som serveras så ska man kunna bevisa det genom att ta fram följesedlarna.
Hans Erik är nöjd över Gefle Dagblads initiativ Krogpatrullen:
-När restaurangerna sätts under luppen bidrar det till att kvalitén höjs.
Slutligen berättade Klas Karin om hur medvetna konsumenter hittar alternativa sätt att handla på:
-T.ex. har intresset för Reko-ringarna ökat enormt!
Nästa gång MatVärden ordnar Mat & Prat är den 18.4 och då kommer Råvarans ursprung att vara i fokus. Bland annat kommer importerat och lokalproducerat kött att provstekas och jämföras avseende pris, smak, textur o.s.v.
För den som är intresserad av att hitta Gävleborgs lokala producenter, kolla MatVärdens hemsida.
För den som vill handla mat via Reko-ring Gästrikland, sök medlemskap i Facebook-gruppen.
Nina Nurmesniemi